Barbamamma del 2
Via jobbet har jag gymkort på sportlife, och jag gillar bäst att gå pass.
Nu har jag inte tränat på väldigt länge, över ett år.
Så igår (när jag insett att det var alldeles för sent att avboka) skuttade jag iväg till gymmet för ett pass MRL.
Det första man ser när man stiger in på ett sånt här pass är alla vältränade kroppar iklädda tights och linnen, inte en skavank, inte en lovehandle så långt ögat kunde nå, det känns inte inspirerande, man vill bara mosa dom, barbamammastyle.Så jag ställde mej brevid en liten kines med bullmage så jag slapp känna mej som en elefant i en flock av gaseller.
Musiken körde igång, en hurtig instruktör studsade upp och ner på en bräda och flaxade med armarna.
Efter en halvtimme ville. jag. bara. dö.
Förutom min totala avsaknad av kordination, så var mina muskler helt ur funktion.
Idag visste jag inte hur jag skulle klara av att gå till jobbet, ännu mindre hur jag ens skulle klara av promenaden till bilen.
Kanske är det lättare alternativet att inte träna och sedan wobbla sej fram i livet...
Barbamamma
Därför bestämde jag mj ganska snabbt för att ändra kosten och börja röra på mej. Och jag är bara så himla duktig. Jag ändrade kosten så jag äter riktiga måltider och inte småäter det minsta.
Tyvärr är min hjärna programmerad på det viset att det man äter på natten räknas inte.
Låt oss säga att en liten S vaknar runt tre på natten och gnäller efter lite mat, man går upp och blandar ihop lite föda och den lille. När matningen är avklarad så står man där i köket och desperat letar efter något som är gott.
Under två-tre nätter stod det en öppnad påse chokladknappar i kylen som bara minskade och minskade på innehåll. Och gud nåde Maken när han stal några chokladknappar mitt på blanka dagen!
Ännu värre blev det nu när jag(vi, vi, vi) fått en "kökshjälp" av mamma och pappa i bröllopspresent och jag bara bakar bröd hela tiden.
Det finns ju inget godare än nybakat vitt bröd med smör och skinka.
Mmmm..
Måste gå och inspektera kylen...
Världens mest effektiva kvinna
I mitt jobb är min primära uppgift att se till att saker och ting blir klara i tid och blir rätt gjorda. Då jobbar jag väldigt mycket med att effektivisera, och de senaste åren har detta blivit en stor del av mitt liv.
Sidoeffekterna av detta är ju att jag är en ganska stressad liten människa som kräver en hel del massage för att få ner axlarna från öronen.
Men goddammit vad det händer grejer!
Maken gnällde en skvätt på mej häromvecka, han är nämlig
en "ta-dagen-som-den-kommer-,-det-löser-sej-alltid"-gubbe. Och det finns ju egentligen inget mer stressande för en kvinna i som alltid springer runt med penna och block och skriver långa listor och fyller kalendern i mobilen med möten och ärenden att göra, gärna dubbel eller trippelboka, man vill ju alltid anta en utmaning.
Men just när jag fick höra lite make-gnäll kunde jag inte låta bli att skratta 
lite inombords, på drygt ett år så har jag komprimerat ihop allt som en normalt par gör under kanske 10 års tid.
Och då snackar jag allt! Vi blev gravida, köpte lägenhet, köpte en monsterbil, födde barn, jag började jobba, vi gifte oss och till sist dop för S. Däremellan har det varit fyllt med kalas och lägenhetsrenoveringar, besök från Finland osv.
Jag gillar att ha det sådär, hinna med så mycket man bara kan. Problemet är bara sen när man måste stanna upp och varva ner i mellanåt att man blir så fruktansvärt uttråkad.
Tick tack...
